Kugghjulet för gemensam utveckling av det levande kulturarvet

Samhälle och gemenskap är det levande kulturarvets hjärta. Kugghjulet för gemensam utveckling är utformat så att olika grupper ska kunna använda det för att bolla med idéer, göra upp planer och förverkliga kulturarvsverksamhet.

Kugghjulet kan hjälpa olika grupper att identifiera betydelsefullt levande kulturarv, vara till hjälp vid planering av verksamhetens innehåll och vägleda processen för att värna om det levande kulturarvet från början till slut.

Drivkraften för kugghjulet för det levande arvet är gemensamt utvecklande där man kommer med idéer och planerar verksamheten tillsammans. Det handlar om målinriktad verksamhet där verksamhetssätten och målen utformas i grupper som ägnar sig åt något levande kulturarv. När verksamheten ska utvecklas, inkluderas eventuella samarbetspartner, traditionsutövare och andra aktörer. Det finns metoder och verktyg för gemensamt utvecklande som kan vara till hjälp i processen.

De olika skedena i kugghjulet visar hur mångahanda kunskap och förståelse som behövs och kan användas för att upprätthålla traditioner. Vid gemensamt utvecklande tillämpas olika synvinklar så att det gagnar alla. Alla deltagares erfarenheter, kunskaper och färdigheter behövs.

Kugghjulet för det levande kulturarvet består av fem element: identifiering, urval, utforskande, planering och förverkligande. Det gemensamma utvecklandet kan inledas från vilken punkt som helst i kugghjulet eller koncentrera sig på en punkt. Om en ny process inleds är det naturligt att börja med identifiering. Vid varje punkt finns frågor att fundera på. Funderingarna kan ge upphov till nya idéer, verksamhet eller praxis. Nya frågor kan ställas enligt behoven i det egna projektet.

Inspirationen till kugghjulet som form för gemensam utveckling härrör sig från kompassen för hållbar utveckling av det levande kulturarvet. De fem skedena i kugghjulet grundar sig på erfarenheter som inom Taitoförbundets fadderverksamhet för hantverk fåtts av gemensam utveckling av det levande kulturarvet. Kugghjulet fungerar som verktyg speciellt för att planera och arbeta tillsammans.

Kugghjulet är ett verktyg för att skapa, förnya, upprätthålla och värna om det levande kulturarvet. Kugghjulet för gemensamt utvecklande sätter igång det levande kulturarvet.

  • Skriv ut kugghjulet för gemensamt utvecklande av det levande kulturarvet på tjockt papper.
  • Klipp ut delarna och lägg till den lilla cirkeln på den stora cirkeln med en påsnit i mitten.
  • Snurra igång det levande kulturarvet!


Identifiering

Identifierande innebär att se, höra och observera det levande kulturarvet i den egna livsmiljön. Det levande kulturarvet finns i människors vardag och det kan vara något man gör, en verksamhet eller befintliga goda praxis. Grunden för att upprätthålla en tradition är identifierande levande kulturarv och lokalsamhällen där traditionen utövas. Utgångspunkten för att identifiera ett betydelsefullt levande kulturarv kan vara att diskutera om vilket arbete och vilka sätt som är viktiga för dess utövare. Hurdant levande kulturarv har rotat sig i samhället och hur har det förändrats med tiden?

När en tradition identifieras kan det även handla om att återuppväcka en slumrande tradition. Hurdana evenemang, verksamheter eller aktiviteter har saknats? Vilka fina minnen finns om saker man gjorde som barn? Vad har tidigare generationer berättat om saker de gjort? Slumrande traditioner kan till exempel återfinnas i museers samlingar, skriftligt material och bildmaterial, berättelser och muntlig traditioner.

Det levande kulturarvet kan leva i många typer av aktiviteter och grupper. Traditioner upprätthålls till exempel i organisationer, läroinrättningar, hobbyer, minnesorganisationer, släkter och familjer. Vilka typer av traditionsgemenskap finns i era sociala sammanhang? Vilka traditioner värnar ni om och upprätthåller ni själva?

Identifierande är det första steget för att medvetet upprätthålla, värna och förnya det levande arvet. För att det ska vara möjligt är det också viktigt att identifiera gruppens kompetens, kunskap, färdigheter och erfarenheter samt möjligheter i verksamhetsmiljön.

I identifierandet förstår man vilket levande kulturarv som finns i den egna livsmiljön.


Urval

Urval handlar om att benämna peka ut kulturarv som objekt. När objektet väljs ut utforskar man samtidigt vad som är väsentligt i det och kärnan i traditionen.

Att välja ut en levande tradition handlar även om att fundera på de handlingsmöjligheter som finns i den berörda gruppen. Genom att besluten fattas gemensamt, skapar man inom gruppen samsyn kring det som ska utvecklas. Vid val av objekt förutser man hurdan verksamhet som just nu är aktuell, viktig och värdefull för lokalsamhället och dess referensgrupper.

När valet ska göras beaktas innehållet i det levande kulturarvet. Vad är det som gör traditionen till vad den är? Vad är viktigt med tanke på traditionen: lokalsamhället, sättet att arbeta, verksamhetsformen, praktikerna, berättelserna eller något helt annat? Vilket levande kulturarv är betydelsefullt för referensgruppen? Att hitta kärnan i traditionen gör det även lättare att rikta resurserna effektivt för att upprätthålla och utveckla traditionen.

Beslutet fattas utifrån värderingar och etiska överväganden. På vilket sätt är det bra att värna och upprätthålla traditionen? Innehållet i arbetet med traditionen väljs så att det är lämpligt för det valda objektet och motsvarar gruppens egna värderingar. Då kan den förbinda sig till att upprätthålla och värna om traditionen. I lokalsamhällen finns mångahanda kompetens, erfarenheter och kunskap som kan användas för traditionsarbetet. När valet görs kan man fundera på hur gruppens kompetens bäst fås fram och vilka aspekter som förutsätter mer kompetens, vetskap och erfarenheter.

Det utvalda objektet ger gruppen ett betydelsefullt levande arv att värna om och upprätthålla.


Utforskande

Utforskande betyder att man utforskar den utvalda traditionens karaktär, bakgrund och uttrycksformer. Utforskande handlar både om att ta reda på fakta och att kartlägga erfarenheter och upplevelser. Faktakunskap kan finnas i minnesorganisationers eller samlares samlingar, i arkiv, litteraturen eller hos traditionsutövarna. Eftersom det levande kulturarvet lever i sådant som görs nu, betyder utforskande av traditionen även praktik och deltagande. Utövare av levande kulturarv har gedigen erfarenhet, och man kan själv utöka kunskapen genom att pröva och göra.

I en traditionsgemenskap finns kunskap, erfarenhet och synpunkter på sätten att värna och upprätthålla traditionen. Undersökande kan innebära att utreda och kartlägga sammanslutningens eller experternas kunskap. Genom att undersöka kan man få idéer av andra sammanslutningar som gör liknande saker. Undersökande av verksamheten hos partner eller likvärdiga kan ge nya tankar om att upprätthålla kulturarvet. Det som andra gör kan sporra den egna verksamhetens innehåll och organisering. I den egna sammanslutningens historia kan det framkomma idéer att förverkliga.

Det som är centralt i utforskandet av det levande kulturarvet är synpunkterna på traditionen och dess betydelse bland dem som utövar traditionen. Att traditionen utforskas kan öka utövarnas självförståelse samt öppna och fördjupa traditionens betydelse.

Utforskande är nyckeln till att förstå utövarna av det levande kulturarvet, traditionen i praktiken och resultaten av den.


Planering

Planering handlar om att omsätta en levande tradition i praktiker som konkret visar hur man värnar och upprätthåller det levande kulturarvet. I planeringsskedet tillämpas det som utforskats kring traditionen. Det är bra att beakta de ramvillkor som styr verksamheten, såsom det omgivande samhället och gruppens resurser.

I planerandet kommer deltagarna med idéer på verksamhet. Planeringen utgör grunden för verksamheten, och det man ska göra. Vilket är det bästa sättet att föra fram just den här traditionen? Ska vi exempelvis sätta upp en utställning eller ordna ett evenemang? Vilka tänkbara viktiga samarbetspartner finns det? Resultatet av planeringsarbetet kan till exempel vara ett evenemang, en workshop, en utställning, en produkt, en konsert, en performans eller en kombination av olika aktiviteter. Utgångspunkten kan vara den befintliga verksamheten, en ny version av den eller ett helt nytt verksamhetssätt. När man kommer med idéer kan man ta hjälp av verktyg för levande kulturarv och metoder för gemensamt utvecklande (t.ex. https://innokyla.fi/fi/tyokalut).

I planeringsskedet är det bra att fundera på helheten för verksamheten kring det levande kulturarvet – vilka element och aktiviteter ingår eller kunde göra det? Hurdant ytterligare innehåll kan utvecklas för verksamheten? Hur berättar vi om det levande kulturarvet och verksamheten för dem som ännu inte deltar? Planeringen av helheten handlar om att produktifiera verksamheten och gestalta kontinuiteten.

I planeringsskedet skapar man ramen för det levande arvet, som styr och vägleder verksamheten. I planen ska man beakta referensgruppens mål och resurser och kontinuiteten i verksamheten.

Genom planering säkerställer man att det levande kulturarvet kan förankras i lokalsamhället.


Förverkligande

Förverkligandet är det praktiska arbetet med det levande kulturarvet. Förverkligandet kan underlättas av en plan där mål, resurser och begränsningar begrundas. Det är karaktäristiskt för planer att de vidareutvecklas i genomförandeskedet.

För förverkligandet kan ni göra upp en tidsplan med verksamhet på kort respektive lång sikt och för enskilda evenemang. I tidtabellen preciseras målen och arbetsskedena – vilka steg behövs för att målet ska uppnås? Tidsplanen syftar till att säkerställa verksamhetens kontinuitet.

Det behövs resurser för förverkligandet, vilket förutom människor även innebär tid, pengar och fysiska lokaler. Resurserna hänger ofta samman. Utrymmet bestämmer vad som är möjligt att göra, och när det finns tillräckligt med människor som arbetar med saker kan man åstadkomma fungerande innehåll. Ansvarsfördelning innebär att var och en har lagom med arbete och resurser för förverkligandet.

Under förverkligandet gör man observationer och skaffar erfarenhet för att utveckla verksamheten och producera nya innehåll. Behövs det mer eller nya ansatser för att identifiera, undersöka, inrikta, planera och agera? När man utvärderar och samlar in respons på verksamheten granskas helheten av arbetet med det levande kulturarvet. Hur förnyas, utvecklas och förändras traditionen i verksamheten?

Det praktiska förverkligandet är det som upprätthåller levande kulturarv.